Tisdagsträff med Härlunda IF

När Härlunda IF:s fotbollslag fick straff var det oftast Axel Uhlander som klev fram.
Axel spelade i A-laget i 27 år. Han var också den givna straffskytten. Missade nästan aldrig.

Axel Uhlander avtackas efter
27 år i Härlunda IF. Foto IngemarAndersson

Så hände det: Axel slog en boll i stolproten i en bortamatch mot Vättlösa. Lagkamraterna och medrest publik trodde knappast sina ögon. Var det möjligt att Axel Uhlander kunde missa en straff?

Allra mest överraskad var nog Axel själv. Hade svårt att förstå vad som hänt. När det blev paus stegade han fram och tillbaka mellan målstolparna. Han bad domaren om hjälp. En tumstock letades fram. Och precis som Axel anade var målet för litet.

Mätningen visade att måttet felades med 20 centimeter. Därmed fick Axel Uhlander upprättelse. Han som alltid slog bollen strax intill den vänstra stolpen.

Torsten Andersson förmedlade den här lilla fina händelsen vid vår träff i tisdags. Inför drygt 50 medlemmar berättade Torsten och Ingemar Andersson om Härlunda IF:s historia.

En lång och imponerande historia. Fotboll var bara en del av föreningens verksamhet. HIF blev nästan 90 år. Bildades 1931. Ifjol tog den sista delen av verksamheten slut. Fotbollen gick i graven, som det sista livstecknet i Härlunda IF.

De senaste åren har det mest handlat om ett A-lag i fotboll. Inte ens det. I slutskedet slogs verksamheten ihop med Hangelösa IF. Två föreningar på ömse sidor om Skara. Två föreningar med HIF som initialer.

En gång i tiden hade Härlunda IF en blomstrande ungdomsverksamhet. Ett 80-tal ungdomar fanns med. Fyra pojklag, ett juniorlag.

• Leif Ask var en verklig eldsjäl som tog hand om ungdomarna. Han köpte till och med en buss med egna pengar för att köra lagen till bortamatcherna, berättar Torsten Andersson.

Härlunda IF höll till och division 6 och 7. Några stora lagrar blev det aldrig. Om man bortser från NLT:s tröstboll som klubben fick 1968.

• Den fick vi för att ha släppt in mest mål i de lokala serierna, säger Torsten Andersson med ett skratt.

Både Torsten och Ingemar spelade under många år i Härlundas A-lag. De blev trogna föreningen genom alla år.

• Ingemar var så bra att han mycket väl hade kunnat spela högre upp i seriesystemet, säger Torsten.

Jodå, Skara IF var och ryckte i Ingemar under SI:s storhetstid 1956.

• Jag jobbade på Skara Pappershandel när Stig Rehn och Stig ”Max” Larsson kom på besök, säger Ingemar.

Ärendet var att försöka få Ingemar att skriva på för SI. Men så blev det inte.

• Vad skulle en kille från Härlunda i SI att göra. Dessutom trivdes jag väldigt bra i Härlunda. Vi hade alltid roligt, säger Ingemar.

Även om fotbollen haft en framträdande roll i Härlundas historia hade föreningen alltså flera andra idrotter i sin verksamhet. Bordtennis, gång, löpning, skidor.

Stilstudie av Torsten Andersson. Foto: Ingemar Andersson.

I gång fanns två riktiga stjärnor i Torbjörn Andersson och Gunnar Sandström. Gunnar hade också stora framgångar i terränglöpning. Bland annat med sju raka segrar i Kretsmästerskapet.

• Det var en njutning att se Gunnar när han kom springande i skogen. Som en gasell, säger Torsten Andersson.

Sveavallen var Härlundas första riktiga fotbollsplan. 1962 flyttade Härlunda IF till den natursköna Källebacken. Där byggdes det så småningom även en klubblokal.

Numera är det polisens hundar som tränar där. Ifjol såldes Källebacken. Därmed gick också Härlunda IF i graven.

LP