Hästskit och sardinburkar för Villa BK

maj 9, 2023 12:05:22 Lennart Persson

Bandybollarna var dyra. I stället för bollar använde grabbarna frusen hästskit. Hästskitar fanns det gott om på den tiden, när Villa BK bildades. Dessutom var de runda och fina.

På kvällarna, när det blev mörkt, användes en tom ansjovisburk som boll. Spelarna hörde ljudet när burken gled över isen – alla spelarna åkte efter den.

Även klubbor var dyra. Det var bara några få av spelarna som hade riktiga bandyklubbor. De flesta fick nöja sig med enepåkar. Grabbarna sågade och hyvlade påkarna så att det blev fin spänst i dom.

Förre Villaspelaren Bruno Karlsson gästade oss förra tisdagen. Bruno berättade humoristiskt om både Villas och sin egen historia. Ett mycket uppskattat besök av Bruno som numera bor i Skara.

När det begav sig bodde Bruno i Lockörn. På rätt sida om bäcken. Det var där nästan alla spelarna växte upp när Villa började sin vandring genom seriesystemet.

Enda undantaget var Kjell ”Krullen” Johansson. Han växte upp i stan. På andra sidan bäcken alltså. Ändå blev han Villaspelare. Kanske tack vare att han gifte in sig i familjen Sturesson som bodde i Lockörn. ”Han kom på rätt sida bäcken till slut.”

När Villa BK första gången gick upp i Allsvenskan (1966) fanns tre 20-åringar med: Göran ”Fiskarn” Johansson, Bengt Nilsson och Tore Skoglund. Villa blev då omskrivet i Idrottsbladet och jämfördes där med fotbollslaget Grimsås som hade spelat kval till Allsvenskan året innan.

-Bengt kom ned på träningen och visade tidningen. Nu har det hänt sa han, nu är vi med i Idrottsbladet.

Något som Bengt och Bruno hade drömt om som unga pojkar.

Med på Villatåget under hela framgångssagan var Bengt Andersson. Då ny (och ung) journalist på Skaraborgs läns Tidning. Bengt hade en säregen position. Han åkte med i spelarbussen på Villas bortamatcher.

-Bengt hade spelarnas och ledarnas förtroende. Han hade då möjlighet att intervjua de han ville i många timmar under bussresorna. Några i styrelsen var tveksamma till detta.  Att något sådant skulle hända idag är väl uteslutet, säger Bruno.

Villas första match i Allsvenskan var mot Västerås på bortaplan. När matchen skulle börja visade det sig att lagen hade nästan lika dräkter. Något som inte Villaledarna hade tänkt på. Inget reservställ fanns med.

Goda råd var dyra. Villa fick låna dräkter av Västerås hockeyklubb som hade sin arena vägg i vägg med bandyarenan.

-Det såg inte klokt ut. När vi drog på oss dräkterna såg de ut som kjolar, säger Bruno.

Villaspelarna åkte omkring med ”fladdrande kjolar”. Matchen var förlorad på förhand – och så blev det också.

Året i Allsvenskan blev bara ettårig. 1968 var Villa tillbaka i högsta serien igen efter att ha vunnit en kvalrysare mot Lesjöfors säsongen innan. Sedan dess har klubben spelat i Allsvenskan. 55 år i sträck.

Vad ligger bakom detta?

Bruno Karlsson tror sig ha svaret. Tio år innan den första sejouren i Allsvenskan startade Villa ett pojklag. Någon ungdomsverksamhet hade tidigare inte funnits i klubben.

Av de elva spelarna som spelade i pojklaget var det åtta som tio år senare var med när Villa gick upp i Allsvenskan. När Villa gick upp andra gången, 1968, var fortfarande sju spelare med från det där pojklaget.

När Villa spelade sin första SM-final 1975 var fyra kvar från det gamla pojklaget. Dessutom var Krullen Johansson och Acke Andersson tränare. Bruno Karlsson var PR-chef.

I SM-finalen 1983 (mot Boltic) gjorde Göran ”Fiskarn” Johansson sin sista match. 27 år efter att han började i Villas pojklag,

Totalt har det blivit nio SM-finaler för Villa. Två SM-guld.

Samtidigt som Bruno Karlsson spelade allsvensk bandy i Villa gjorde han en imponerande civil resa. Han fick jobb på Thunrederierna i Lidköping med den dynamiske Helge Källson som vd. Brunos jobb blev att skriva all affärskorrespondens åt Källson.

Efter fyra år var Bruno mogen för större uppgifter. Han blev då befraktningsassistent. Så småningom blev Bruno befraktare. Samtidigt studerade han på Sjöfartsskolan. Dessutom spelade alltså Bruno bandy på elitnivå. Han var också tvåbarnspappa.

Efter 25 år i bolaget förärades Bruno en guldklocka. Men också en ny titel. Han blev chefsbefraktare. En titel som inte funnits tidigare. Det var något som Helge Källsson uppfann för Brunos skull.

Så småningom expanderade Thunbolaget. Slogs i ihop med andra företag i branschen. Köpte in nya. Blev börsnoterat och växte till ett av världens fem största rederier.

Samtidigt flyttade Bruno fram sina positioner och avancerade i bolaget. I världsstäder som London och Paris blev Bruno Karlsson hemtam. I London har Bruno vistats över 150 gånger.

Strax innan Bruno blev 60 år bestämde han sig för att gå i pension. Det gillades dock inte av företaget. En kompromiss blev att Bruno tog plats i styrelsen. Vilket underlättades av en del förmåner och ”ett skäligt styrelsearvode”.

Numera bror Bruno och han sambo ”Kicki” i Skara. Han har alltså hamnat på rätt sida, till slut.

LP