Hasse och Eskil bjöd på is-show

november 30, 2023 15:11:56 Lennart Persson

I början av 1971 körde Hasse ”Is” Johansson sin första tävling i isracing. Det blev starten på en lång karriär i denna lite udda sport.

-Den där tävlingen avgjordes i Hofors och det gick ganska bra för mig, säger Hasse.

 

Till och med så bra att han blev uttagen att köra VM-kval. I tisdags gästade Hasse ”Is” Johansson oss tillsammans med Eskil Jonsson. Också han en av känd profil i isracingen. Både som förare och som ledare.

Drygt 40 medlemmar fick vara med om en härlig eftermiddag med många mustiga historier och en intressant inblick i isracingen.

Tidan är inte bara känt för personer som fotbollsspelaren Nils ”Tidan” Johansson och månglaren Bert Karlsson. Den lilla orten ett par mil norr om Skövde. I Tidan hör också några av landets bästa åkare i isracing hemma. En av dom är Sven Sigurd.

 

SIGURD BLEV FÖREBILDEN

 

Sven Sigurd blev en förebild för både Hasse ”Is” och Eskil Jonsson.

Efter tävlingen i Hofors fick Hasse åka den långa vägen till Ufa vid Uralbergens västra sluttning för VM-kval. Där blev Hasse tvåa bakom ryssen Kadyrov. Därmed var Hasse klar för finalen som avgjordes i Nässjö.

Hasse ”Is” Johansdson blev sjua i sin första VM-final. Efter en tjeck och fem ryssar samt den svenska lagkamraten Bo Kindgren.

Samma år tog Hasse ”Is” SM-guld i Östersund. För Hasse ”Is” blev det ytterligare 13 VM-finaler och tolv SM-finaler.

Eskil Jonsson började åka isracing 1982. Mycket tack vare Hasse ”Is”.

 

”LÄRDE OSS ATT DUBBA DÄCK”

 

-Hasse var en ambassadör för sporten. Han lärde oss att åka och han lärde oss att dubba däck, säger Eskil.

Jonsson åkte sin första VM-final 1983. Den avgjordes i holländska Eindhoven.

Både Hasse och Eskil började med speedway i Örnarna. Men bara efter några år bytte de båda till isracing.

-Att vi blev så bra berodde nog på att vi hjälpte varandra med att dubba däck och ge goda råd. Tyvärr började jag inte köra isracing förrän jag var 28 år, säger Hasse.

-Hasse var väldigt kunnig när det gällde motorer. När jag började hade ju Hasse varit och kört i Ryssland några gånger. Hans erfarenhet var värdefull, säger Eskil.

 

Hasse och Eskil representerade under alla år Mariestads MK. Det tävlades alltid på uppspolade landbanor. Många träningar genomfördes dock på sjöisar.

-När det fanns is som höll var det bara att ploga upp och märka ut en bana, säger Hasse.

 

MÅNGA MIL I BIL

 

För att komma i gång tidigt på säsongen blev det många resor norr över. Ibland till Älvdalen. Någon gång till Timrå utanför Sundsvall.

Eskil berättar att dom kunde åka 80 – 90 mil tur och retur under en dag för att kunna träna några varv på en sjöis.

-Ett år åkte jag ned till Schweiz för att köra. När jag kom dit var det inställt. Det var bara att vända och åka hem igen, säger Eskil.

Förarna körde alltid i sina egna bilar. Ofta kombibilar där det gick att lasta in cykeln där bak.

-Livsfarligt, men praktiskt, säger Hasse.

Att tävla i Ryssland var oftast bekvämt. Ryssarna såg till så cyklarna fraktades till rätt ort och förarna hade det bra under tågresorna som kunde vara väldigt långa. Upp till 28 timmar.

 

SÅLDE ÄGG – OCH VODKA

 

På just den resan var Eskil Jonsson lagledare för det svenska laget. 2002. I laget fanns då ”Posa” Serenius och Stefan Svensson.

Eskil berättar att tåget stannade vid någon station var sjätte eller var sjunde timma. På stationerna fanns alltid folk som sålde ägg och bröd. Även vodka.

De många resorna har naturligtvis fört sig många minnen. Inte minst alla resor i Ryssland, eller forna Sovjetunionen, där det kunde vara 60 – 70 000 påpälsade åskådare som följde tävlingarna.

-Även om det var svinkallt hade vi förare det bra. Vi körde in i en uppvärmd depå efter varje heat, säger Hasse.

 

FÖRBLÖDDE FRAMFÖR PUBLIKEN

 

Bland minnena finns även otäcka händelser. Som vid VM-finalen, inför 70 000 åskådare på Leninstadion i Moskva, 1984. En hemmaförare kraschade och blev överkörd av en konkurrent. Ena hjulet träffade så illa att förarens hals blev sönderskuren.

-Ambulansen körde fast i snödrivorna och föraren förblödde och dog inför all publik. Vi förare och ledare fick sitta och vänta i ett omklädningsrum. När arrangörerna hade fått bort blodfläckarna fortsatte tävlingen, säger Eskil Jonsson.

Själv har Eskil klarat sig bra från skador även om han varit med om en del smällar. Efter en sådan var Eskil förlamad i nedre delen av kroppen men han återhämtade sig relativt snabbt.

Hasse ”Is” Johansson bröt nyckelbenet en gång. Vid ett annat tillfälle fick han sy några stygn i hakan.

 

LP