Bosse bjöd på fin underhållning

mars 29, 2024 11:03:41 Lennart Persson

 

Bosse Håkansson svarade för ett bejublat framträdande i Prubbasalen i tisdags. Han bjöd på många anekdoter från sin karriär som lockade fram många skratt och välförtjänta applåder.

Det var fullt till sista plats när Bosse berättade om alla sina år som speedwayförare och en del annat smått och gott. Minnet tycks vara knivskarpt hos denne 88-åring.

När hans storebror, Alf ”Mac” Håkansson, ägnade sig åt handboll, fotboll och andra bollsporter var det motorer som gällde för lillebror Bo.

-Jag var aldrig intresserad av det Alf höll på med. Inte ens när han dömde fotboll i Allsvenskan, säger Bosse.

Redan som tolvåring, 1947, fastnade Bosse för speedway. Tillsammans med kompisen Åke Gustavsson cyklade han för att se Kyrketorpsloppet utanför Skövde.

 

Sven Falkeby var på den tiden ett känt namn i dessa kretsar. Han tävlade på elitnivå. 1957 köpte Bosse, ihop med sin kompis, Falkebys gamla speedwaymaskin. Eller rättare sagt; delar av den.

-Vi betalade 250 kronor för ramen och två hjul. En motor köpte vi vid sidan av, säger Bosse.

Han jobbade då i pappa Elis Håkanssons Shellmack vid Sandtorget i Skara. Det var där Bosse lärde sig allt om motorer.

När de väl fått ihop en speedwaycykel provkörde Bosse den på Kyrketorpsbanan.

-Då var jag fast direkt, berättar Bosse.

1957 åkte de till Örnarnas hemmabana Grevby utanför Mariestad. Bosse frågade om han fick köra några varv. Efteråt kom en ledare i Örnarna fram och frågade Bosse Håkansson ville tävla för dom.

-Han ville jag skulle åka med till Linköping och tävla i division 2 en vecka senare. Örnarna fixade snabbt en licens åt mig.

Under de närmaste åren blev Bosse Håkansson Örnarnas bästa poängplockare tillsammans med Sven Sigurd.

Några år senare skaffade Bosse en cykel för långbanetävlingar. Från och med 1965 var det enbart långbana som gällde. Banor som mätte 1 000 meter.

-Vi tävlade ofta på travbanor. Jag gillade långa banor bättre. Det blev ju lite högre farter, säger Bosse och ler.

I ”vanlig” speedway kan åkarna komma upp i farter runt 140 km/timman. På långbanor handlar det om 170 km.

1961 hade Bosse tävlat på långbana. Pappa Elis skjutsade då Bosse och Åke till Oldenburg i Tyskland.

-Vi turades om att köra pappas PV. Efter tävlingarna på söndag vände vi hemåt direkt. Jobbet på macken väntade ju dagen efter, säger Bosse.

Han tävlade ofta i norra Europa. Framför allt i Tyskland. Där var Bosse fyra-fem gånger per år. Då konkurrerade han med storheter som ”Varg-Olle” Nygren och Ove Fundin. Även Bert Lindarv fanns ofta med. Far till den mer kände Christer Lindarv.

Framgångarna uteblev inte. Själv minns jag artiklar i Skaraborg Läns tidning om Bosses framgångar i stora tävlingar utomlands.

Bosse vann bland annat ett EM-kval och tävlade också för landslaget.

I april 1964 satte Bosse Håkansson banrekord i Hechthausen mellan Hamburg och Bremen. Lagerkransen som Bosse fick den gången har han fortfarande kvar hemma i huset.

Under alla år som speedwayförare klarade sig Bosse utan skador.

Det var först efter den karriären som Bosse Håkansson åkte på en allvarlig skada. Under ett av sina tio Vasalopp ramlade han och bröt nyckelbenet.

-Jag åkte omkull i en backe vid Oxberg, säger Bosse.

Men att bryta loppet var inte att tänka på. Med brutet nyckelben fortsatte han till Hökberg. Där fick han hjälp av en läkare att fixera armen.

De två sista milen fick Bosse åka med bara en stav.

-Men jag hade ju benen också, säger han.

Vätternrundan har Bosse åkt 15 gånger. Bosse berättar också om Styrkeprovet i Norge. Cykelturen mellan Trondheim och Oslo. Tillsammans med Olle Magnusson, vår förre ordförande, åkte Bosse de 54 milen.

-Var sjätte mil var det kontroller där vi fick lite att äta.

Efter 40 mil var de två ganska trötta. Bosse och Olle bestämde sig för att vila en stund.

-Vi lade oss i en gräskant och sov i en och en halv timma. Sen fortsatte vi, det var 14 mil kvar, säger Bosse.

Mellan 28 och 29 timmar tog cykelturen.

En gång åkte Bosse till Karlstad med en bil som Bosse hade lagat åt en av sina söner. När Bosse väl hade lämnat bilen tog han cykeln hem.

-På vägen stannade jag och köpte glass. Tjejen i kiosken tyckte jag hade en gammal cykel, säger Bosse.

Den cykel som han fick av pappa Elis som tolvåring. En cykel som Bosse fortfarande har kvar.

-Jag har målat om den ett par gånger, säger Bosse.

Tilläggas bör att Bosse också stannade på Grevby för att se Örnarna som hade hemmamatch.

Trots att synen inte är perfekt och att Bosse har problem med sin hörsel har han inte slutat att använda cykeln.

-Jag har en liten runda jag cyklar ett par gånger i veckan, säger Bosse.

När Bo Håkansson vänder blickarna bakåt konstaterar han att det ofta var runt 8 000 åskådare på Örnarnas hemmamatcher. 10. 000 i Kyrketorp. Dessutom att det verkar var ”väldigt trångt” i dagens speedway.

Vad säger man?

Jo, Bosse bjöd oss på en underbar stund med hustrun Anita vid sin sida.

LP